Att julhelgen ska bli lyckad, ett minne för livet och full med skratt, mätta magar och glada miner är väl allas mål. Om man hårdrar det lite. Men hur mycket du än pyntat, lagat all maten själv och fint slagit in paket du planerat i månader kan det gå fel. Det hänger då inte på det som är runt om kring utan hur du och de dina beter sig och mår. Lätt eller hur?? DN:s folkvettsexpert
Magdalena Ribbing har rekommendationer på hur man ska göra på julafton. Tycker du att hon har rätt?
 |
| Foto: från filmen Fanny och Alexander |
ATT GÖRA:
1. Var med! Delta i lekar, gläds åt andras glädje, beundra andras julklappar och de egna förstås! Beröm maten. Sjung med i sångerna. Dansa kring granen. Gulla med alla barn
2. Hjälp till! Alldeles för ofta är det en stackare som sliter mest med att laga, duka, ordna – och blir helt utsjasad. Alla ska erbjuda sig att hjälpa till, och förstå när ett nej tack är seriöst menat eller om det är en artighet som egentligen innebär ja tack. Det är ganska lätt att utröna om man verkligen vill förstå!
3. Sätt barnen främst. Just på julen måste man inte inleda en grundlig uppfostran med åthutande och tystnadskrav och sitta-stilltillsägelser. Har man inte lärt sina barn sällskapslivets enklaste lagar innan julafton är den dagen fel tid att börja. Men ett nyårslöfte kan det kanske bli?
ATT INTE GÖRA:
1. Viktigast på julafton är att inte bli besviken! Det låter enklare än det kanske blir – man har hoppats på något särskilt men får det inte, eller får det i fel färg eller mått. Då gäller det att inte tappa humöret och förstöra för givaren som ju har tänkt snällt fast det inte blev rätt. Barn kan inte alltid behärska sig och då ska man hjälpa dem att komma över sin ledsnad. Men vuxna måste klara av att allt inte blir exakt som man vill.
2. Viktigt är också att anpassa sig till övriga, liksom de ska anpassa sig till alla andra. Det blir bara jobbigt om en kräver att det ska drickas glögg när några vill dansa kring granen. Eller att hälften av de närvarande vill titta på Kalle Anka och gasta med i allt som händer medan resten kräver att få äta julmat. Grundregeln är att den som har flest barn får bestämma schemat på julaftonen. Kommer inte julmaten fram förrän kl åtta på kvällen är det inte heller någon katastrof, bara lite okonventionellt, får man tänka.
3. Betydelsefullt är att alla är glada! Inga sura miner över att det saknas grisfötter på julbordet, eller att granen är halt, eller att mormors pepparkakor inte hunnit bakas, eller vad det nu är man kan surna till över. Jag minns moltyst julaftonsgäst som tydligt visade sin bedrövelse över att det inte fanns dessertostar bland julmaten (vi hade mandelmusslor med hallon). Förväntningarna på julen är så stora och inlärda från barndomen att allt som inte motsvarar dem blir stora besvikelser. Men det ska man kunna bortse från när man gått ut grundskolan. Senast då!
Artikel från dn.se 10.12.23
